Frukt och bär

Kan man brygga öl så kan man koka saft

Trots att jag anser mig vara i hamn med självhushållningsprojektet ”Jakten På Den Avindustrialiserade Matlådan”, då jag numera faktiskt lyckas servera middag efter middag med, till allra största delen så långt det över huvud taget är möjligt, hemproducerade råvaror, både i protein-, vitamin- och kolhydratväg, så kvarstår av någon anledning sopproblemet. Två personer i hushållet fyller soptunnan till hälften på två veckor, trots att sopsortering sker.

Visst, jag sopsorterar inte lika ambitiöst som för några år sedan, då insikten om att vi i det här landet använder kristallklart dricksvatten till att diska våra sopor med innan de ändå i flertalet fall går till förbränning för att bli värmeenergi, medan man i andra länder får betala för att få lov att dricka lervälling ur samma flod som man skiter och tvättar sig i, får mig att må dåligt. Tanken blir inte vackrare om man dessutom lägger till det faktum att vi diskar ur tomma smörpaket med energiförbrukande varmvatten och kanske miljöförstörande diskmedel. Förpackningar som måste diskas går numera i soptunnan, om de är av brännbart material och inte skrymmande.

De sopor som transporteras till  sorteringsgården är inte heller de av blygsam skala, och jag har fått köpa en ny varmkompost, då den överdimensionerade ”mask-kiosken” jag byggde för några år sedan, och som för övrigt fungerar fantastiskt bra, inte räcker till vintertid. Det är ett mysterium.

Vad består då vårt sopberg av? Vi är inga typiska konsumenter. Åtminstone anser vi oss vara ”inkonsumenter”, då vi sällan handlar bara för handlandets skull, utan pengarna oftast placeras i våra olika projekt på gården. Men visst – man kan inte ens köpa en sketen jutevävssäck på Granngården att sätta över enbusken i trädgården, utan att den ska komma försluten i en plastpåse nu för tiden! Tittar jag i soppåsen under diskbänken ligger där plastpåsar av olika dignitet som det har legat påläggskorvar i. och diverse kladdiga förslutningar till mejeriprodukter. Tittar jag i sorteringspåsarna under köksbänken finns där mjölkpaket, glasflaskor och burkar vars etiketter inte har lossnat i diskmaskinen, tillhörande sylt, saft, oljor och vinäger…

Vänta lite nu.

”Sylt och saft”?

Frysen är full av frukt och bär från sommarens skördar, och i våra sopor ligger spår av industriellt producerad sylt och saft?? I ett självhushållningsprojekt??
– Samling och skärpning, sa jag till Henrik. Jag tror jag måste köra något sådant där Gröna Vågen-ryck igen och kolla igenom hur mycket av det vi förbrukar som jag kan tillverka själv.

Frukt och bärSaften och sylten kan ju då vara bra att börja med. En kollega lät påskina att hon tyckte att jag framstår som ”lite manisk” med mitt fritidsengagemang, men det är väl just det faktum att jag INTE är det, som gör att problem uppstår. Jag gör bara det som jag tycker känns roligt för stunden, och visst, det finns mycket här i livet som är roligt, vilket kan ge ett maniskt skimmer runt den som ger sig i kast med det, men det genererar ju också det resultatet att två frysar är fulla med frukt och bär medan kylen fylls av inköpta halvfabrikat och soppåsen fylls av förpackningar, och vad gör jag? Tja, brygger öl, eller ligger på rygg i sängen och glor på instagram, helt efter dagsform och lust.

Idag står solen som ett spett i backen och jag borde kanske ha lust att gå ut, men eftersom jag bestämde mig redan igår för att ägna dagen åt sylt och saftkok så är det också i köket som jag befinner mig. Frysarna är urplockade på sommarens aroniabär, vinbär, rönnbär, päron, äpplen, plommon och krikon, och på spisen står kokande grytor. Ur högtalarna strömmar Runrig och Joni Mtchell. Bären kokas inte så länge, för av bärmoset som blir efter saftsilningen ska jag göra sylt. Det funkar utmärkt av åtminstone vissa bärsorter. I skrivande stund är strax rönnbärsgelén klar. Det som inte blir sylt får hönsen äta upp.

Brygga öl ska jag göra på onsdag. Det tar ungefär en dag i anspråk och det är något som alltid känns helt okej. Det är etablerat. Ölbryggning är en hobby, och det tar en dag i anspråk. Det får folk bara förstå. När man ska koka saft tänker man att det ska ta någon timme, och det gör det ju i normalfallet, men det räknas inte som en hobby. Skulle man sitta vid fikabordet på jobbet och berätta om sitt hobbysaftkokande på samma nivå som man pratar om sitt ölbryggande så skulle man ju framstå som fullständigt knäpp. Kollegorna skulle åtminstone få sina tankar bekräftade i frågan. Men kan man brygga öl en hel dag, så kan man faktiskt koka saft en hel dag också.

Länge leve Gröna Vågen-rycken, fler borde nog ha dem.

Safkok

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *