Ve och olycka

Det hjälper tydligen inte att låta hönsen gå i hönsgård om dagarna och bara få komma ut på gården när jag är hemma och kan ha uppsikt över dem. Jag kan tydligen inte ha tillräcklig uppsikt över dem i alla fall. I går kväll skulle jag gå ut och stänga in dem, natta dem och ge dem lite godis, när jag såg att Kålle och två av hönorna fortfarande var ute i mörkret, vilsna, blöta och ledsna. Först trodde jag att grinden till hönsgården bara hade blåst omkull så att de inte kunde komma in, men snart såg jag att det låg döda höns i hönsgården. Jag gick in och hämtade en pannlampa, lös vägen för stackars Kålle och hans hönor, och såg att de också var tuggade på och saknade fjädrar.

I hönsgården låg två döda hönor, och en tredje som var mycket illa däran. Hon klarade inte natten, så totalt tre hönor fick jag gräva ned.
– Det var då fan vad det ska vara tungrott hela tiden, tänkte jag för mig själv. I år hade jag kläckt fram två hönor och innan året var slut blivit av med tre. Inne i hönshuset fanns Lotta och Den Lilla Juvelen, helt oskadda. Så var det då Kålle, och två hönor till som var bitna och saknade fjädrar, varav en var var Sura Siv.

I dag åkte jag hem tidigt från jobbet för att se efter dem i ordentligt dagsljus. Alla hönsen mådde bra, såren hade redan läkt och de kom glatt ut i solskenet när jag släppte ut dem. Bara Den Lilla Juvelen var lite skeptisk. Siv som satt med hela rumpan bar på sin pinne ville inte gå ut alls, och det kan man ju förstå. Hon såg pigg och klar ut annars.

Vad var det då som hade hänt? På kycklingnätet syntes det att det hade varit vilt slagsmål i hönsgården, men jag hade inte sett eller hört någonting, trots att jag stått vid köksfönstret större delen av dagen och arbetat vid bänken. I jorden i hönsgården fanns inga tassavtryck, och inte heller några stora dunhögar. Hönsen var ihjälbitna, men ingen hade försvunnit. Räven var det alltså inte, och inte heller rovfågel. Nej, något litet, illbattigt och snabbt rovdjur hade varit hos dem och levt jävel, troligtvis efter skymningen. Vessla? Mink? Mård?

En åtgärd är att sätta upp en fälla.

Alternativt riva hela stället, gräva ned, platta till, plantera gran och flytta till lägenhet, handla maten på ICA och spendera kvällar och helger framför teven eller på elljusspåret. Det känns väldigt behändigt just nu.

 

4 reaktioner på ”Ve och olycka

  1. Fy sjutton så mycket elände ni har varit med om! Det ena efter det andra… ibland är det bara så tungt att vara människa!
    Jag hoppas det lugnar ner sig för er och att det fina växthuset inte blir så rackarn´s dyrt att laga.
    Ha det bra / Åsa

    1. Tack Åsa! Ja, det är märkligt att varken biodlingen eller det lilla hönseriet eller byggeriet bara kan få flyta på utan en massa problem som hela tiden brädar åtgärderna. Det är bara att bita ihop!

  2. Sicken otur och stackars höns.
    Vilken typ av skador hade hönsen, om huvudena var avbitna så var det säkert en mink eller annat mårddjur.
    Men det kan också vara en grävling!

    Har du haft något minksläpp i närheten det sista?
    Finns en stor minkfarm i Svenljunga men vet inte om dom haft något iår.

    1. Nej, vi känner inte till varken minkfarm eller minksläpp i närheten. Hönsen hade huvudena kvar, men var sönderbitna med små sår på ryggen och gumpen. För någon månad sedan satt jag vid köksbordet och såg en mörkbrun filur klättra ned snabbt ifrån en ek. Jag trodde då att det var ekorre, men tyckte att den var konstigt stor och hade en konstig färg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *